Att skriva tycker jag är så intressant och kul på flera olika sätt! Det finns så många olika "sätt" man kan skriva på..
T.ex när det gäller en person som säger något:
"Jag heter Anna"(,) sa Anna.
-"Jag heter Anna"(,) sa Anna
-Jag heter Anna, sa Anna.
Och när det gäller liksom ordvalen och beskrivingarna:
Aning oklart:
Jag måste ut. Jag hinner inte ut. Jag känner bara hur det kommer. Kan inte hejda. Jag släpper spärren och låter det ösa ur mej.
Tydligt:
Jag skyndade mej så gott jag kunde men jag hann inte ens komma ut genom hallen när jag kände kräket i halsen. Det nästan sprutade ut över mattan..
~~~
Tja, huvudsaken med att jag skapade den här tråden är ju att jag vill diskutera med folk om hur ni skulle skriva era berättelser och vad dem skulle handla om! Jag skulle nog skriva mera åt fantasi-hållet, aning vardagligt blandat med action och ja.. om platser som jag skulle vilja åka till.
Jag har ofta bra idéer, men jag kommer sällan längre än ett kapitel. För min del kan det vara allt från lokalpatriotiska berättelser om sjukvårdspersonal till bakvända deckare eller historisk dramatik. Men som sagt, ett kapitel, sen får jag nya idéer som måste påbörjas.
Jag har en hel drös med embryon inför pensionen (visserligen ungefär 30 år kvar dit, men ändå!), om man säger så.
Mitt förslag på din kräkrad:
"Spydde ner mig i hallen, som vanligt. Makaroner är inte någon underbar upplevelse på väg ner, men på väg upp är det riktigt jävligt - ungefär lika jävligt som att backa med släp eller tvingas lyssna på en skiva med Håkan Hellström."
Mitt förslag på din kräkrad:
"Spydde ner mig i hallen, som vanligt. Makaroner är inte någon underbar upplevelse på väg ner, men på väg upp är det riktigt jävligt - ungefär lika jävligt som att backa med släp eller tvingas lyssna på en skiva med Håkan Hellström."
Ja, det finns oändligt många sätt att skriva på.. Det gäller att inte förvirra med dåtid och nutid och framtid. När jag själv skriver så blir det oftast dåtid, alltså det förflutna- för jag tycker personligen att det känns mest intressant på något sätt. Jag skriver oftast om riktiga händelser, inte så mycket fantasier- och oftast om vardagliga händelser, som jag och andra kan relatera till.
Mitt förslag på din kräkrad:
"Spydde ner mig i hallen, som vanligt. Makaroner är inte någon underbar upplevelse på väg ner, men på väg upp är det riktigt jävligt - ungefär lika jävligt som att backa med släp eller tvingas lyssna på en skiva med Håkan Hellström."
Du skriver jättebra!! Själv försöker jag bli bättre på att skriva, men just nu har jag mycket läxor och prov som måste göras..
Skall bli härligt när vi börjar med grammatik och berättelser och sådant! :D
Ja, det finns oändligt många sätt att skriva på.. Det gäller att inte förvirra med dåtid och nutid och framtid. När jag själv skriver så blir det oftast dåtid, alltså det förflutna- för jag tycker personligen att det känns mest intressant på något sätt. Jag skriver oftast om riktiga händelser, inte så mycket fantasier- och oftast om vardagliga händelser, som jag och andra kan relatera till.
Tycker också mycket om vardagliga händelser ;)
Särskilt när det handlar om någons liv som är mycket annorlundare än mitt eget :D
"Jag heter Anna"(,) sa Anna.
-"Jag heter Anna"(,) sa Anna
-Jag heter Anna, sa Anna.
Antingen använder man pratminus (-) och då skriver man bara det som faktiskt sas:
- Hej, vad heter du?
- Kalle. Och du?
- Jag heter Anna.
Eller så använder man citattecknen runt det sagda:
"Jag heter Anna" sa Anna. "Jag bor i Storskogen med min lillebror som har en egen räv. Den har röd päls och vassa tänder."
"Va? Man kan väl inte ha en egen räv heller, de är ju vilda", sa Kalle.
Mig veterligt kan man inte använda både och, såvida inte man skriver dialog med pratminus och den ena personen citerar någon annan.
- Du är dum, Anna!
- Mamma! Han sa "Du är dum" till mig!
