guy gavriel kay - Fionavars vävnad.
Hej.
Jag är nyfiken på fantasy-genren. Jag har inte läst någon sådan bok tidigare. Skulle ni vilja rekommendera en bra bok för mig som nybörjare :) Kanske inte behöver börja med de största (längsta) verken.
13 svar · 1 182 visningar · startad av kristoffer
Hej.
Jag är nyfiken på fantasy-genren. Jag har inte läst någon sådan bok tidigare. Skulle ni vilja rekommendera en bra bok för mig som nybörjare :) Kanske inte behöver börja med de största (längsta) verken.
guy gavriel kay - Fionavars vävnad.
...hmmm... en början är ju Tolkien, Bilbo! :) liiite barnslig kanske, men ändå helt ok. Men det är kanske ingen bra startbok för genren. En lite mer vuxen iaf, det skulle ju vara David Eddings "Sagan om Belgarion", å andra sidan är ju den serien på fem böcker, men jag tror nog du kommer önska att det vore mycket fler böcker än så ganska snart :) "stenens väktare" heter första boken (info). Har inte så bra koll på den där genren, även fast det är min favoritgenre (läser inte så värst mycket så det är därför jag inte har så bra koll. Men nu läser jag Guillous Arn-böcker och de har mycket gemensamt med fantasy, särskilt det jag läste sist, Sagan om Elenien)
"Memory, Sorrow, and Thorn (Minne, Sorg och Törne)" av Tad Williams, som imho är en av få som kan mäta sig med J.R.R.
Alltså, fantasygenren är (som så många andra litterära genre) väldigt uppdelad i mindre subgenre. Vad intresserar dig? Medeltid/realtid? Gudar/hjältar & troll/monster? Fiktiva varelser/världar eller enbart mänskliga dito? Humor/komik eller "världens undergång"/sorg och dysterhet? Västerländsk/österländskt? Har du något emot att läsa fantasy som i första hand är riktad till barn/ungdom eller är du för "vuxen" för det? Fundera kring det här så blir det lättare för oss andra att ge ett bra och rakt svar. :)
Det beror väl på hur läsvan och -sugen du är :) Fantasy tenderar också att svälla ut något enormt, alla vill göra en Tolkien och skriva en serie på minst tre böcker (gärna tolv). En komplett historia på färre än tusen sidor är att betrakta som kort.
Är man ute efter lite småputtrig och lättsmält magisk underhållning är Harry Potter utmärkt (iofs många böcker att ta sig igenom, men de är tämligen snabblästa, och pallar man inte läsa böckerna kan man kolla på filmerna).
Lite kortare, med "bara" tre böcker, är "Den mörka materian" av Philip Pullman ("His Dark Materials" på originalspråk, om du är hågad för sånt). Den marknadsförs som riktad mot barn/ungdomar men jag förstår inte riktigt varför. Galet bra är den, i alla fall.
Odiskutabelt vuxen litteratur är "Jonathan Strange & Mr. Norrell" av Susannah Clarke. Den blev rätt poppis när den kom, och med goda anledningar, tycker jag. Clarke låter sig inspireras av de gamla, nästan bortglömda klassikerna (typ Lord Dunsany) men får ändå ur sig en bok som känns klart aktuell.
Neil Gaiman är alltid bra, min personliga favorit är "Stardust" (som dessutom passar din mall utmärkt, den är kort och kvalitativ).
Minne, Sorg och Törne håller jag med om är bra, trots att den har varenda ingrediens som krävs för att bli en klichékavalkad är den faktiskt riktigt bra.
Apropå klichéer, vill man ha sånt kan man läsa "Sagan om drakens återkomst" av Robert Jordan (en avskyvärd översättning på originaltiteln "The Wheel of Time", a.k.a. "The Waste of Time"). Böckernas längd räknas bäst i decimetrar, elva stycken (~50 cm av min bokhylla) är utgivna, en tolfte är på väg (det blev inga fler eftersom Jordan dog häromåret). Det är gott om klichéer, plågsamt utdraget på sina ställen (speciellt från mitten av bok fem fram till sista hundra sidorna av bok nio), men icke desto mindre fullkomligt omöjligt att sluta läsa när man slutat börja. Fantasyns "Days of our Lives".
HP Lovecraft skrev så speciellt att man måste både älska och hata honom på samma gång. Det är mer åt skräckhållet till, men det är såpass övernaturligt att det kan klassas som "fantasy horror" utan kontrovers. Han skrev inga romaner, leta bara upp en novellsamling och plöj igenom alla blasfemiska böjelser och atavistiska avskyvärdheter som lurar i vår omvärlds mörka vrår.
Sen finns förstås klassikern, Sagan om Ringen, men den antar jag inte behöver nämnas.
red. På tal om klassiker, Narnia! Bör läsas med lite distans, dock.
Walk's End-serien finns på https://www.aspenmountainpress.com. Än så länge finns bara första boken, "Birds of Prey", men fler är på väg.
Terry Brooks - Arvet från Shannara. Lagom lättläst och mysig fantasy i sex delar.
Spelar du någe Xbox? Halo? Det finns en riktigt bra trilogi om Halo, första heter Fall of Reach. Riktigt bra bok ifall man gillar spelet. Kan verkligen rekommenderas.
Lättläst och jäkligt bra. Kanske inte renodlad fantasy, men gillar man Halo så är det guld. :)
Danny skrev:
En lite mer vuxen iaf, det skulle ju vara David Eddings "Sagan om Belgarion", å andra sidan är ju den serien på fem böcker
Faktum är att det är 10 böcker som hör ihop (5+5). Jag tycker nog att man kan ge sig på den om man vill även fast man inte läst så mycket fantasy innan. Gillar man första boken, ja då har man 9 sköna böcker kvar! :) Bättre än så här blir det inte! :bire Väntar med spänning på att den filmatiseras, av Peter Jackson kanske! :)
dogge: jo visst, men jag tycker nog Belgarion med sina fem böcker funkar rätt bra fristående, man kan sluta där om man vill iaf :) eller, så läser precis allt som jag gjorde, 15 böcker. Det har ju snackats ett bra tag om att filma de där, men det verkar vara lågt intresse, hoppas gör vi dock!
Tipsade jag om Earthsea-böckerna, de är rätt bra också, Harry Potter lär ha inspirerats en hel del av de kan jag tänka mig.
Stephen Donaldson! Mörkt och tungt och djup filosofiskt. Krönikorna om Thomas Covenant den Klentrogne eller Spegelserien.
Å andra sidan finns Terry Pratchett, som ligger på den humoristiska sidan, även om hans böcker mitt i all galenskap genomsyras av vissa mått av filosofi och vetenskap.
Herregud, Thomas Covenant-böckerna är så jävla avskyvärt urusla att jag börjar blöda ur bröstvårtorna av att bara tänka på dem. Ungefär en tredjel av näst sista boken är rätt OK, dock. (Den del när Covenant är borta ur handlingen.)
Håller inte med. Fanimig bland det bästa jag läst, men han är ju en sån antihjälte att jag var tvungen att pausa mellan böckerna för att smälta eländet och smärtan.
Fantasy hör tyvärr till en genre som generellt översätts uselt (i alla fall från engelska). En av de få fantasyt-serier som jag läst med behållning på svenska är Sagan om Belgarion (5 böcker). Gillar man humor, och särskilt ironisk humor, är böckerna en höjdare. Inte så att de är humorböcker, men humorn finns där och lockar till skratt ibland.
Minne, Sorg och Törne på svenska är urusel. En torr, tråkig, livlös framställning. Memory, Sorrow and Thorne (samma sak på engelska - originalspråket) är litteratur! En mycket intressant, läsvärd och klart annorlunda fantasyserie.
Harry Potter på svenska är på samma sätt rätt dåligt översatt. De flesta ordlekar och andra roligheter i själva texten är inte översatta alls, många gånger försvinner de helt. En hel del är felaktigt/märkligt/inkonsekvent översatt och hela texten blir (i alla fall i de två första böckerna) betydligt "yngre" till sin utformning än originalen. Originalen, däremot, är underbara! :) Dock genomgår böckerna en mycket tydlig förändring, på samma sätt som Harry växer från 11-17 år så blir böckerna också allt mindre "barnböcker" efter hand. Men om alla "barnböcker" var så här, skulle kanske inte begreppet ha så negativ klang (bland vuxna)... Något av det mest fascinerande med dessa 7 böcker är det sätt på vilket de hänger ihop. En (tillsynes) oskyldig och oviktig detalj i en bok, kan visa sig vara av yttersta vikt tex 4 böcker längre fram...
Att påstå att man får en känsla för Harry Potter som bok av att se filmerna är däremot inte riktigt rätt. Nog för att filmerna ligger ganska nära originalet i det material de tar med, men inte blir det till närmelsevis samma djup i filmerna som i böckerna! Och man förlorar helt såväl känslan av att Harry upplever sin omgivning på helt nya sätt efterhand som han växer, som alla dessa ledtrådar (till den fortsatta historien) som JK Rowling släpper efterhand i böckerna.
Tolkiens böcker, och då särskilt Sagan om Ringen, är väl egentligen upphovet till hela genren. De är sannerligen läsvärda, men kanske inte de mest lättlästa. Men de tillhör faktiskt de böcker som - kanske till och med med fördel - kan läsas på svenska. I alla fall om det engelska ordförrådet inte inkluderar olika sorters tobak och gud-vet-vad som Tolkien ibland gör ordentliga utvikningar i!
På senare år har ju fantasy svällt enormt och omfattar nu åtskilliga, väldigt skilda, världar - var och en med sina egna regler, historia, geografi, etik, definitioner av magi och hur det används - och sätt att berätta.
Mercedes Lackey har skrivit en hel del (minst sagt!) och jag är rätt förtjust i en del av hennes böcker om landet Valdemar. Trevliga, lättlästa böcker, men utan alltför stort djup.
Men det finns många, många fler. Beroende på vad man gillar för typ av handlingar eller inslag i böcker, kan olika serier rekommenderas. :)