2 svar · 217 visningar · startad av His Divine Shadow
Läste nyss dessa två nyaste tillägg till Discworld serien, om jag räknat rätt har vi nu 30 böcker om Discworld.
Bok 29, Monstrous Regiment handlar om Polly från ett litet land som heter Borogravia som ligger i Uberwald regionen, vilket på Discworld är ett otroligt stort område och påminner om gamla gotiska tyskland och östeuropa, transsylvanien kommer till tankarna när man tänker på Uberwald.
Polly är en ung tonårsflicka som arbetar i sin fars pub, boken börjar med att hon klipper av sitt hår och smyger ut genom fönstret en natt för att gå med i militären, hon har klätt ut sig till en pojke och tänker leta efter sin bror som har blivit MIA, eller Missing In Action, man kan säga att härifrån blir det väldigt intressant för Polly, eller Olliver som hon kallar sig nu.
Boken är som vanligt hysteriskt rolig och hanterar ämnen som jämnlikhet mellan könen och kvinnor i militären, än så länge har jag inte läst en Discworld bok jag inte gillat.
Going Postal är den senaste boken och är nr. 30, den handlar om en förbrytare dömd till döden som får en andra chans av Lord Vetinari, envåldshärskaren i miljonstaden Ankh-Morpork, han får till uppgift att återbygga stadens postkontor som har varit stängt i 20 år vilket är enklare sagt än gjort.
Det nya postkontoret måste i denna moderna tid också konkurera med 'The Grand Trunk Company' som under dom senaste åren byggt upp ett monopol på kommunikation via ett väldigt avancerat signal system bestående av signaltorn och ett avancerat system som påminner om en konstig blandning av telegrafi och internet som sprider sig längs farleder till alla större och mindre städer på kontinenten och gör kommunikation över nästan hela världen möjlig.
Boken handlar om vad som händer när den privata sektorn får härja fritt utan regulationer och den allmäna sektorns roll i människors liv och vad som kan gå fel med båda.
Jag gillade denna boken bättre faktiskt, jag trodde inte att jag skulle göra det eftersom den första handlade om armén och krig och denna om politik.
Monstrous Regiment visade en ny social sida av Pratchetts skrivande.
Bok nr 28, The last hero är den hittills enda illustrerade och raka motsatsen till nr 29, med science fiction, inspirerat av Leonardo da Vinci. Äntligen får man en uppfattning om hur Pratchett ville att hans figurer skulle uppfattas visuellt. Cohen barabaren är den enda som överensstämde med min föreställning.
Red/HDS har rätt. Raderat lite.
Se upp med 'spoliers' där, inte roligt om nån som inte ännu läst boken men vill läsa den går och läser det.
