Jag läser nu för fjärde gången igenom boken How to Win Friends & Influence People av Dale Carnegie. Det är långt ifrån allt som står i den som jag håller med om, och tankarna som presenteras däri är ofta ganska djupa. Därför tänkte jag bolla lite med er och se vad ni tycker.
Ett av kapitelen har rubriken "You can't win an argument" (argument = dispyt, gräl eller diskussion) och förklarar att det bästa sättet att dra fördel av en argumentation är att undvika den. Nio av tio argumentationer slutar med att båda parter är mer övertygade om sin ståndpunkt än tidigare. Genom att undvika att argumentera kan man få motståndaren att inte gå in i försvarsställning, utan vara mer öppen.
Jag ger inga närmre förklaringar till varför författaren skriver så, även om dessa återfinns i boken, utan vill först läsa era tankar om detta. Jag stortrivs själv när argumentationer uppstår och prövar gärna min ståndpunkt mot andras. Därför är författarens råd ganska svårt att ta till sig.
Nå, håller ni med författaren eller säger ni emot?
Man kan ju berätta vad man själv tycker utan att fortsätta argumentera för det fram och tillbaka. En diskussion och en argumentation är för mig inte alltid samma sak.
/r anledningen till att tråden publicerades i Övriga frågor och inte i Språk och Litteratur är att jag vill diskutera principen i sig och inte boken som sådan. Om moderatorn finner detta felaktigt så får ni gärna flytta den. Den fungerar nog ungefär lika bra i båda forumen.
Ofta stämmer nog precis det du skrev. En typisk debatt går man ofta in i för att övertyga motståndaren. Inte för att själv låta sig övertygas. Därför kan debatten leda till att man finslipar sina argument för den åsikt man redan hade. Man går alltså ut ur debatten med ännu starkare argument för sin åsikt, än vad man hade tidigare. Motståndaren gör givetvis likadant.
En annan orsak till att det blir så, kan vara att debattanterna har så olika syn på världen att de inte förstår varandras argument. Det tycker jag att jag ofta ser i debatter som jag följer. Upptäcker man att man är i en sådan debatt, bör man nog faktiskt göra det du skriver, dvs inte debattera så ivrigt för sin åsikt, utan vara mer lyhörd för vad motståndaren skriver. Då får man en bättre inblick i hur motståndaren tänker. Därmed kan man senare attackera motståndaren mer effektivt (det var väl ingen som trodde lyhördheten var till för att man själv skulle få nya perspektiv? ;) ).
För ens egen skull kan det vara bra när man ser att en uppenbart intelligent person har åsikter som skiljer sig från ens egna, att faktiskt gå in i debatten med ett öppet sinnelag. Alltså vara öppen för att debatten lika gärna kan leda till att det är jag som måste ompröva min åsikt. Men det hör knappast till vanligheten att någon gör så.
Hehe, jag tycker det är jätteskoj att diskutera åsiktsfrågor. Men är det en sak jag har lärt mig så är det att det inte går att vinna, precis som Gislaved.net skrev så blir man (jag iaf) mer säker på min sak :) Även om jag innerst inne vet att det inte går att vinna en åsiktsfråga så vill man diskutera mera! Hehe
... Ett av kapitelen har rubriken "You can't win an argument" ... och förklarar att det bästa sättet att dra fördel av en argumentation är att undvika den. Nio av tio argumentationer slutar med att båda parter är mer övertygade om sin ståndpunkt än tidigare. Genom att undvika att argumentera kan man få motståndaren att inte gå in i försvarsställning, utan vara mer öppen.
....
Nå, håller ni med författaren eller säger ni emot?
Både och... ;)
Jag är med i några diskussionsforum (wF räknas inte dit) på nätet. Jag skulle vilja säga att så länge argumentationen är öppen från alla håll, dvs alla som deltar har visserligen en egen åsikt men är samtidigt mottagliga för argument från andra, då kan någon "vinna". I betydelsen att åtminstone vissa andra övertygas om en ny uppfattning. Detta förutsätter ju just att man argumenterar och har bra argument. Så visst går det att övertyga med bra argumentation förutsatt att man också argumenterar på ett bra sätt!
Sedan träffar man ju i sådana sammanhang på förvånande exemplar av människosläktet... Exempelvis folk som aldrig har fel av princip - de går aldrig att övertyga, även om de hävdar att jorden är platt!; eller folk med uppfattningen att om någon annan inte tycker som de gör så är de andra inte riktigt kloka(!) och detta kan ev föranleda en PM-storm till admin och 78 andra om hur korkade de som inte håller med är... SUCK (Tro't eller ej, men taget ur verkligheten!!! :o ) Eller folk som bara blir otrevliga om de känner att de tappar mark i en diskussion. I sådana lägen kan man inte vinna. Om man har vett i huvudet - tyvärr förlorar man det temporärt ibland - så "bemöter" man sånt genom att ge sig. Nästan alla andra kommer direkt att inse vem den verklige förloraren är... så i det läget vinner man mest genom att hålla mun...!!
Men... sedan beror det också på vad man diskuterar. Enligt min erfarenhet - jag gillar också att diskutera det mesta - både IRL och "online" finns det vissa ämnen som bara inte går att diskutera. Ju närmare ämnet berör deltagande personer på djupet, ju värre blir det. Det finns vissa ämnen som i stor utsträckning får de flesta människor att reagera som att ett ifrågasättande av åsikten är liktydigt med ett ifrågasättande av deras person. Exempel på ämnen där detta gäller för de flesta är religion och politik. Jag har hittills aldrig sett dessa två ämnen diskuteras utan att någon förr eller senare har blivit urförbannad och/eller förkrossande ledsen!
Så sammanfattningsvis:
* Om din författare pratar om diskussioner om djupt personliga ämnen är jag rädd att han har rätt. :(
* Om han däremot menar diskussioner i allmänhet: Om böcker, filmer, trädgårdsskötsel,... då har han fel undantagandes när folk som inte vet vad "diskussion" är lägger sig i.
* Om han däremot menar diskussioner i allmänhet: Om böcker, filmer, trädgårdsskötsel,... då har han fel undantagandes när folk som inte vet vad "diskussion" är lägger sig i.
Jag råkade faktiskt ut för någon som vägrade inse sitt fel, när jag diskuterade något så neutralt som hur man tolkar P/E-tal inom aktieanalys. Garanterat fritt från koppling till religion eller politik. Men jag blev beskylld för att ingå i en konspiration med börsmäklare. Så det kan låsa sig i vilket ämne som helst. Säg inte emot mig på den punkten, för jag vet att jag har rätt. ;)
Jag råkade faktiskt ut för någon som vägrade inse sitt fel, när jag diskuterade något så neutralt som hur man tolkar P/E-tal inom aktieanalys. Garanterat fritt från koppling till religion eller politik. Men jag blev beskylld för att ingå i en konspiration med börsmäklare. Så det kan låsa sig i vilket ämne som helst. Säg inte emot mig på den punkten, för jag vet att jag har rätt. ;)
aasah skrev:
* Om han däremot menar diskussioner i allmänhet: Om böcker, filmer, trädgårdsskötsel,... då har han fel undantagandes när folk som inte vet vad "diskussion" är lägger sig i.
Sedan vet jag inte riktigt om förklaringar av fakta kan gå in under begreppet "diskussion". Jag menar där finns det ju en odiskutabel sanning. Antingen förstår man den eller inte. Din sanningsvägrare begrep väl helt enkelt inte din förklaring. När jag pratar om "diskussioner" menar jag mer samtalsämnen där det inte finns ett faktaunderlag, utan man har skaffat sig en åsikt på annat sätt.
Exempel: - OBS! BESVARA INTE FRÅGORNA! -
Är PC bättre än Mac?
Vilken författare är "bäst": Strindberg eller Astrid Lindgren?
Hur ska en trädgård se ut?
....
(Dock är ju ramarna för vad man menar med bra och bättre och andra grunder för diskussionen ofta åtminstone lite definierade i en diskussion, annars kommer man ju bara att prata runt i all evighet.)
133 ms totalt · 3 externa anrop · v20260731065814-full.25f56b17
