Har hon varit hos er också ??
Jag bor ensam, för det där med rumskamrat tycker jag är som att gifta sig fast bara få nackdelarna. Ingen eskort när man går ut och inget sexliv när hormonerna gör sig gällande. Fast jag borde säga att jag bodde ensam tills helt nyligen. Då flyttade en tokigt gammal tant in hos mig! Nej, inte med mitt medgivande och inte betalar hon hyran heller. Hon bara finns där!
Hon verkar lida av spegelmani, vilket är något jag aldrig hört talas om, utom när det gäller en del tonåringar.
Hur som helst. När jag går till spegeln för att måla mig ställer sig den här tokiga tanten framför mig! Där står hon med sitt rynkiga ansikte och ansats till dubbelhaka och med bilringar runt midjan och vägrar att flytta på sig. Jag har skrikit åt henne att gå sin väg men hon bara skriker tillbaka. Det blir hon inte vackrare av. Det har gått så långt att jag har slutat makeup utom lite läppstift ibland, en gräll röd färg, som flyter ut i rynkorna kring munnen.
Hon ger sig på min garderob också och ändrar mina kläder. Jag har smal midja, har fått många komplimanger under åren, men hon syr in kläderna så de stretar förfärligt när jag försöker tränga mig i dem.
Mina papper kastar hon bort och flyttar på allt tills ingenting finns där jag vet att jag placerade det. Hon köper hem kakor och snask, vilket hon inte borde göra eftersom hon har problem med vikten. Jag kan unna mig lite emellanåt, men det verkar som hon glufsar i sig det mesta.
Jag har för vana att ha en flaska vin i kylen för det är ju så nyttigt att ta ett glas till middagen. Nästa morgon är flaskan ofta tom, så hon har problem på det området också.
När jag är i en affär och försökte be om kläder i min storlek tittade expediten konstigt på mig. Tanten hade tydligen varit där också. När jag till slut fick på mig en snygg svart litet nummer och gick till spegeln var det samma visa: tanten ställde sig framför mig och hade satt på sig en likadan klänning. Behöver jag säga att hon såg löjlig ut i den!
Hon har konstrat med telefonen också så den sällan ringer och telefonsvararen tar inte emot några meddelanden. Jag vet ju att jag är ganska populär. Det har jag alltid varit och karltycke har jag. Men sedan tanten flyttade in hör jag sällan från någon, så jag tittat på TV men där har hon varit framme och gjort bilden suddig och skruvat ner volymen så jag knappt kan höra om jag inte skruvar upp den.
På sistone har hon roat sig med att knöla till madrassen, så när jag vaknar känner jag mig stel och ont både här och där.
Jag vet ju att jag alltid ansetts som en sällskapsmänniska, ganska spirituell faktiskt. Men den där gamla tanten har tydligen sprungit runt och pratat med vänner och bekanta, till och med i affärerna häromkring. De får alla så bråttom när de ser mig. Om jag vill småprata så mumlar de ofta något med stil med: "Jaja, det där har du ju redan berättat. Hördu, förlåt mig men jag måste springa.
Vad ska jag ta mig till? Om det är någon som vet varifrån tanten kom, var snäll meddela mig snarast. För om jag inte blir av med henne - då måste jag nog tänka på att flytta."
§e
