Herregisses så långt det blev, det var nog inte riktigt meningen.. Men för er som orkar (det är verkligen roligt läsande!) - tryck bara in humorknappen goa gubbar och gummor, så blir det åka av... (obs, knasig humor ;))
Begrunda gärna bilderna nedan ordentligt innan ni börjar läsa så ni får någon liten uppfattning om hur gården ser ut.
Over and out - blackout - "Jävligt roligt om man orkar läsa." ;)
Nu har då grabben i granngården gjort det igen. Idag har han uppenbarligen köpt en bil. För två år sedan, hade han en Volvo 340, likadan som han köpt nu, och brände runt i på gården här hemma.
Det var familjens gamla bil, och eftersom de köpt ny så fick han den, vilket väl skulle vara hans förstabil, den var ju liksom rätt så fin. Men eftersom den då 14-årige pojken var väldigt hetsig och vrång av sig, och trodde sig kunna allt och ville göra allt, och ja, fick även göra allt han ville, så ville han såklart redan då ta en svängom med den bilen på gården, och gjorde också så. Efter ett par veckor såg hela gården således ut som en crossbana med sladdspår överallt, och på garageuppfarten stod en slutkörd Volvo 340. Grannarna var glada att oljuden äntligen var över. Några månader senare hämtades bilen av en bärgare och här var sagan slut och pojken hade lärt sig en läxa, kunde man tro.
7 Januari, 2006 - just denna dag hände dock nåt jag kände mig rätt så bekant med, enda skillnaden på andra sidan staketet är att grabben nu är 16 år och nyligen börjat övningsköra, också lärt sig börna riktigt häftigt med familjens bil varje gång han kört den upp till garaget, sedan halvvägs in, dragit i handbromsen och just börnat resten av vägen in i garaget. Han har även fått erfarenheten av att bli anklagad för att vara biltjuv, denna gång med oturligt nog familjens bil då vi en kväll såg ett par skumma typer putta ut bilen ur garaget i mörkret en kväll, ringde således grannen-mamman och försökte beskriva att deras bil var utsatt för tjuvar, men det visade sig vara grabben och hans goda vänner som skulle ta sig en smygsvängom i skogen.
Så, vem är du denna kille? Känner jag honom? Nä, har inte pratat med varken honom eller hans storebror sedan -99 då han och hans goda vänner var och förstörde min bil (krossade glas, gjorde bulor) som stod i en lada i närheten. Har inte ens fått en ursäkt av någon, trots erkännande efter vittnesuppgifter. Nåväl, här ska ni nu få höra vad han har gjort en vanlig dag som denna.
13.45
Hör att det rasslar utanför fönstret (rullgardin nere) mot deras garage, och att någon bil kör, men det var inga höga varv så jag förstod att det inte kunde vara grabben. En stund senare blir det kriser söderöver på mig, så jag går förbi ett fönster på väg mot lättare tider och råkar se en bil med trailer som är på väg från brottsplatsen, och lämnat kvar en till av dessa jäkla Volvo 340, och därifrån går också en rakryggad stolt, även ivrig, 16-årig grabb. Och jag som var på väg mot lättare tider fick se detta....
14.15
När jag hade satt mig tillrätta i andra delen av huset och hittat en god bok att läsa, kan jag inte undgå i mina tankar vad som komma skall, att få en perfekt söndagssovmorgon avbruten av folkraceliknande ljud igen.. Bara minuter senare hör jag dock ett spännande ljud, springer och tittar neråt vägen, då vi bor vid E4:an så hör man då och då spännande billjud. Innan jag kommit halvvägs till denna njutning inser jag i förskräckelse vad det är frågan om, jag tvärvänder och springer istället till förödelsens fönster. Vad når inte min blick om inte grabben som har vevat ner fönstret och sticker ut huvudet och i ren kåthet tittar med öppen motorhuv på motorn hur den spinner när han varvar ur den som en nystekt bäver, trots att den är kall som is. I mina öron låter det dock mer som en brunstig älg som brölar ut sina djupaste drömmar.. ja, det vore väl ett passande par? Himla synd att vårt hus väggar har förvrängt detta hjärtskärande ljud till något fint och vackert och fått mig intresserad.. dagen är förstörd.
Kommande ljudliga minuter försöker jag således, i rent medlidande med bilen, ignonera. Men grabben drar ju åt snaran på älgen så hela huset vibrerar. Jag får bara lov att tjuvkika. Det är lika bra det.
14.25
Med äkta terminatorkaraktär går jag fram till fönstret och möter helt oberört synen av grabben sticker ut huvudet genom fönstret på bilen, först och främst för att han inte har skrapat rutorna (har han inte ens nåt att skrapa rutorna med?!). Och nu släpper han lös vildjuret ordentligt, han lägger i den mäktiga backväxeln och varvar upp på så växeln tjuter ända in i ben och märg till och med på mig. Släpper lös och åker faktiskt bakåt en bit (nu ska vi inte underskatta honom!). Men sedan blir det bambi på hal is när han ska försöka sig på att börna lite, han försöker låsa fast'an, men det går sådär. Till slut ser man att han får stopp på åbäket och med nöjd uppsyn blickar bakåt och ser hur ena bakspenen sprutar snö till häcklefjäll.
Men nu står han inte ut längre utan måste bara ta den gamla vanliga svängomen som han alltid körde med den gamla f.d. bilen, häng med nu så åker vi! Fullfjärt på ettan 20 meter, 90 graders högersväng, nerför med ståpäls 50 meter, varva loss soten i båten ordentligt, runt huset, vända och sedan samma väg tillbaka upp till garaget igen och avsluta med ett bredställ över hela garageuppfarten. Upprepa denna övning cirka fem gånger och tillsätt sedan en riktig kanonkaboom pang tjofräs så har du lyckats att trasa sönder något i motorn. Som vi säkert kan förstå är älgen helt slutpumpad vid det här laget och lägger helt enkelt av. Vår huvudperson reagerar med att veva igång och varva upp åbäket som svarar tillbaka med en försenad nyårsknall och presenterar sig nuförtiden som en hostig orangutang som pippat på någon nere i helvetet tills domedagen, men överlevde, konstigt nog. Som ni säkert förstod var den dock relativt hes efter allt den varit med om. Grabben backar tillbaka fint och försiktigt (!) och parkerar. Och helt naturligt så är ju givetvis det första man tänker på är att bensinen är slut, så vår lilla grabb steppar fram och hämtar dunken och fyller på. Efter det så är han inte så åk-kåt, han tänker väl att supen ska få ta sig en aning innan vi ska rida igen på vår (efter detta, ändå mer) vilda häst.
Så, vad ska vi hitta på under tiden? Jo, självklart plockar vi fram EN snökedja och fäster den på vänster framhjul som en redig karlakarl. Sedärja, nu har vi ju gjort oss en riktig pistmaskin här. Men vi kanske ska lätta lite på vikten? Grabben öppnar alla dörrar och plockar ur lite inredningsdetaljer, en spoiler och ett, två, tre, ........ elva hjul med däck. Och vem fan har sagt att 340 är en liten bil? Och det är nog bäst att se efter så att det inte ligger nån tillplattad skunk under all bråte som har gjort de där missljuden också. Grabben går fram och sticker in huvudet i ormgapet där bak, och får en riktig bitchslap. Skuffluckan åkte ner i skallen på honom. Förvånande lugnt står han kvar och rotar och stänger sedan till min förvåning butiken lugnt och sansat. Efter detta följer ett riktigt gympass. Vår vän spelar basket, leker smeklekar och använder även alla däcken som guppstol. Bäst att kolla så alla verkligen är perfekt pumpade, givetvis. Sedan blir det till att kånka hjul härs och tvärs över hela gården och placera varenda ett med omtanke och kärlek, förutom ett stackars som fick bo i snödrivan.
14.55
Supen har nog tagit sig så nu piskar vi igång igen. Frågan är om det är en bil eller en valborgbrasa, det ryker då som en försurad kedjerökare. För att inte tala om sången, från brunstig älg till eventuellt ännu mer brunstig älg. För att prata normalt så skulle jag säga att den bara går på tre cylindrar. Men vår käre vän har ingen medkänsla eller huvudtaget något vett alls verkar det som utan varvar upp kabraket för att få bort hostan, och tar sig sedan en traditionell svängom.
Det blir bara några lurviga svängar för att sedan parkera ännu igen och fara ut som ett skott ur bilen och börja skotta som en skotte i kilt för att kunna komma in i den varma stugan eftersom det är kallt ute. Nåväl, vår vän skottar alltså. Hans mål är uppenbarligen att nå skogsvägen som han var uppe och rejsade på med den gamla bilen. Jag hade gärna gått ut och förklarat för honom att vägen är ca 40 meter upp i skogen, i lagom uppförsbacke och oplogad väg med 20cm snö på marken. Till trots att han har ju förstås den där snökedjan på vänster framhjul, men jag är tveksam. Om han nu mot alla odds tar sig upp, så lär han säkerligen fastna där uppe. Och innan han ens är på väg uppför så måste han få undan plogvallen som de har gjort med traktorn. Men vi ska inte underskatta honom!
Färdigskottat. Han går till bilen och hoppar in, och vevar. Och vevar. Bilen kurrar tröttare och tröttare och till slut är den inte ens på lyset längre. Vi gör ett försök att byta batteri och sätter det andra på laddning så länge. Kabraket går igång, och det bär det av uppöver, men han kommer ungefär halvvägs till dit han skottade innan det börjar slira. Äsch, vi backar tillbaka och tar en svängom. När han kommer runt och ska vända nere vid huset blir det dock bambi på hal is. Det enda jag ser under cirka 10 minuter är guppande lyse mot en snövall. Med andra ord så råkade vi ut för den så kallade halkan. När grabben tagit sig loss drar vi på utav bara sjutton uppöver igen, och kommer fram till dit han skottade, men inte längre. Släpper gasen och rullar bakåt och ungefär här lägger bilen av igen. Vrång som sig borde startar inte bilen och han vevar slut på batteriet.
Mycket tålmodigt går han och hämtar ett tredje batteri, och jodå, vi får igång den. Och efter vi fått igång den lämnar vi den igång på tomgången medans vi skottar lite till uppöver. Som vittne kan jag med sanning säga att tomgången inte lät vacker, det är rena fyrverkeriet. Det smäller och burrar, sedan lägger den av. Ivrigt försöker han få igång den, men misslyckas. Men det finns ett ljus i mörkret, trots att ljuset på bilen inte ens lyser längre då batteriet är så slut. Men han står så han kan rulla igång den, och lyckas.
Han vänder och försöker ta sig uppöver, och ger sig verkligen fan på att han ska upp. Han står och gasar, gasar, gasar, gasar och gasar i flera minuter. Han rör sig inte en centimeter uppåt. Till slut ger han upp och släpper på gasen och rullar bakåt och tar en bra sats igen. Nu finns det inga gränser för vad vår vän vill, precis som med allt annat, utan nu är det bara full fjärt som duger. Fullvarv på ettan och sladd hela vägen upp, men det tar stopp på samma ställe. Nej, vi tar en svängom igen eller vad säger ni? Börjar bli tjatigt vid det här laget.
På vägen upp från huset bestämmer han sig nog för att ta århundradets bästa sats och kommer för tvärt i 90-graders kurvan och får bromsa. Och fastnar här i uppförsbacken, och bilen lägger av. Och som vi vet sen tidigare är batteriet slutkört, men han provar ändå. Men det är klart, det är ju uppförsbacke så då borde man kunna rulla och starta med backen i, men först måste ännu en snövall undan. Sagt och gjort, han lyckas.
Och nu finns det än en gång inga lagar, nu är det bara full gas som gäller. Han SKA upp i skogen. Och visst, han kommer förbi där han skottade men kom också över en slags kant. Där står han och gasar ett bra tag, men ger upp och backar lite, dock snett och rakt in i en hög av pallar. Och fastnar, och bilen lägger av. Ut och riva undan alla pallar och skotta noga som tusan för att ta sig ur knipan.
15.50
Färdigskottat. Men hur ska vi nu ta oss härifrån? Vi får putta och frusta själva. Från alla håll och kanter, för att till sist nå dragkrogen. Där står vi och drar som en seg giraff, och lyckas. Bilen börjar rulla och i all hast ska vi lyckas hoppa in i bilen. Dock så rullar han lite snett så det blir till att bromsa innan det bär in i staketet. Här står vi nu, kan inte rulla nånstans eller nåt. Och batteriet är slut. Enda chansen nu är väl att ta det första batteriet som trots allt stått på laddning ett tag. Vi kojtar in och hämtar det, men nix. Bilen är riktigt sur these days. Grabben får ett litet spel och sitter och har lite censurerade lekar inne i kupen.
Men järnspikar, grabben får fart in i garaget och kommer ut med en lång kabel och en s.k. batteriladdare... Kopplar kablar för klatta livet. Hoppar in smidigt som en cowboy i bilen för att vrida på nyckeln och lyckas i samma ögonblick drämma iväg en propp som leder till blackout för hela garagets del.
16.15
Efter några sekunders svart, svart, väldigt svart uppgivenhet så ringer grabbens mobiltelefon. Antagligen delades några änglaord ut och grabben lämnar dagens bravader bakom sig, med uppdragen krage och tunga, tunga steg nedåt huset..
Från andra sidan staketet med utsikt från första parkett var skadeglädjen stor, mycket, mycket stor..
Sedärja. ;) En helt sann historia förstås, och bilderna ni kan se i början är hur det ser ut just i detta nu. Får se vad som händer i morgon, kan nog tro att en viss herre är het på gröten när batteriet är fulladdat... gäsp. :e
Det kan inte vara lätt att vara 16 år helt enkelt.
Men, seriöst. Hur kan hans föräldrar tillåta att han håller på så här? Borde inte dom inse att det är ganska värdelöst att bo mitt i en crossbanna? Likväl som det skadat ungen att få göra precis vad han vill?
Nej, det är det nog inte. Man hittar på allt möjligt för att få göra lite godbitar ur vuxenvärlden, men det här är extremt och jobbigt för oss grannar, får helt enkelt försöka se nåt roligt i det hela. ;)
Oja, visst är det så, men föräldrarna rår inte på hans vilja. Han styr och ställer där, så var det väl mer eller mindre redan när han var barn, och så vitt vi vet är det ändå mer nu när han håller på som han gör, inget att göra åt. Pappan bryr sig inte att ens försöka då han visst har nåt hjärtfel, och mamman lyssnar han inte på. Så det är bara att härja fritt, man kan ju undra vad det blir av grabben. Bästa vore om han i det här fallet, tråkigt att säga det, men krockar rejält eller något sånt, in i huset t.ex., då kanske han lär sig en läxa.
