Nu kommer ett sånt där långt inlägg från mig igen, jag kände bara att jag måste få komma ut med det. Måste få gnälla av mig lite. ;)
Sen är ju frågan om det är särskilt bra att berätta en sån här grej publikt, men det skiter jag i. :p
Det är en historia om min arbetsplats och det är väl ingen hemlighet att jag jobbar på Cykelringen. Jag använder hursomhelst fingerade namn och kommenterar inom [klamrar], okej då kör vi...
I torsdags ringde en kollega, vi kan kalla honom ”Torsten”, upp mig och berättade att han och ”Rolf” hade fått sparken. Jag frågade givetvis varför, tydligen hade det vid några tillfällen hänt att Torsten och Rolf inte hade slagit in köp i kassan, utan istället sålt en slang eller ett däck och tagit pengarna själv, vid såna tillfällen då t ex kunden har haft bråttom iväg och bara tagit ett lyse och lämnat fram jämna pengar och gått utan att man hunnit slå in det i kassan. Okej, det är ju inte så bra, så jag förstår varför de avskedades. På Torsten lät det som att det hade hänt vid väldigt få tillfällen, men man ska nog ändå inte stjäla från sin arbetsplats.
Grejen är bara att just Torsten och Rolf är mina två favoritkollegor och jag tycker mig känna dem ganska bra, det är inga tjuvar, de råkade ta några felsteg. Men att omedelbart avskeda dem tycker jag är lite hårt, en varning och återbetalningsskyldighet tycker jag att de kan få klara sig undan med. Men jag är kanske för snäll…
Hursomhelst, jag började allvarligt fundera på om jag skulle jobba kvar, Torsten och Rolf var båda två heltidsanställda, jag är deltidare och den tid jag trivs bäst på jobbet är när någon av dem är där. Jag tycker inte om den heltidare som är kvar, butikschefen och jag kände redan innan det här hände att jag var rätt less på hela grejen. Bara en sån sak som att företaget skulle ha julfest nu i dagarna, men det var bara heltidarna som var inbjudna, gör ju knappast att man trivs bättre på jobbet. Så ledningen för företaget stod inte högt i kurs vid dagens slut.
Jag förstod direkt att det här skulle innebära kris i juldagarna då det traditionsenligt är annonser och nattöppet och allt vad det heter, fyrverkeriförsäljningen brukar dra enorm publik. En heltidare och två deltidare räcker inte, det räcker inte ens en vanlig vecka.
Just det, Torsten hade blivit tillsagd att inte säga någonting om det här till någon annan, naturligtvis sket han fullständigt i vad ett företag som just avskedat honom säger, och ringde upp mig.
Idag ringde de från butiken ungefär kl. 13, jag ska försöka återge det så ordagrant jag kan (ja, jag är uppe för sent och sover för länge på dagarna):
[Vaknar av telefonen]
- Mvvallå det är Daniel?
- Ja, hej det här är ”Bengt”, vi skulle behöva prata med dig.
- Jaha? [Frågan är här, är det bara snack om det som har hänt, ska jag också få sparken, av okänd anledning, eller vad är det om?]
- Klockan 18.
- Hrrmm, klockan 18? Då äter jag nog middag…
- Middag? [ja, jävligt konstigt]
- Mmm.
- Men det här är viktigt så du får nog ta och pallra dig hit.
- Öh… jaha… jaja.
Ganska precis sådär lät det, jag tyckte inte att det var nån vidare trevlig ton så jag blev naturligtvis lite orolig. Redan dagen innan, efter Torstens telefonsamtal, hade jag börjat fundera på om jag hade några oegentligheter gentemot företaget, jag kunde inte komma på några, men man blir alltid lite osäker när man ska tänka igenom två års tid på några minuter.
Som jag såg det fanns det tre möjliga utgångar:
1. De hade hittat någon grund att sparka mig på och jag skulle lämna butiken ett jobb fattigare på kvällen.
2. De var tvungna att snabbt fylla luckan efter de två heltidarna som försvunnit och skulle fråga om jag ville börja jobba heltid.
3. Information om vad som hade hänt och lite allmänt tjafs.
För att ni inte ska dö av spänning kan jag avslöja att det var alternativ 3. ;)
Så jag gick och var småorolig hela dan, sen cyklade jag iväg för att ta tjuren vid hornen.
Jag fick vänta till 18.30 innan de var klara med att snacka med den andra deltidaren och tänkte att det här kommer att ta tid…
Bengt, VD:ns assistent och tillika uppsalabutikens forne butikschef samt VD ”Olof” sitter nu mitt emot mig vid matbordet i butikens lilla kök.
Det som händer sen är som en bomb som slår ner.
Olof berättar för mig att Rolf i stort sett har satt i system att sälja saker utan kvitto och tagit stora summor pengar och lagt i egen ficka, 1500 kr per månad sen i april i år. Detta har uppdagats genom att huvudkontorets säkerhetsbolag har skickat ut låtsaskunder för att handla av Rolf för att sedan kolla om sakerna som de köpt har slagits in i kassan. När Rolf sedan konfronterades med anklagelserna igår så erkände han direkt och gick också med på att betala tillbaka 12000 till företaget, vilket enligt Olof antagligen var i underkant.
Jag är chockad, har det här skett medan jag har jobbat där och jag har inte vetat någonting? Det känns overkligt, det är ju nästan grov kriminalitet medan den bild jag fick av Torsten mest kan liknas vid snatteri.
Innan vi började prata frågade Olof mig om jag kände till varför jag var kallad, jag svarade att jag hade en aning och att Torsten hade kontaktat mig. Olof undrade då vad han hade sagt och jag berättade att det var nåt om några köp som inte slagits in i kassan.
Efter att ha berättat om Rolf började de prata om Torsten. Han hade inte varit lika olaglig som Rolf, det hade bara hänt en tre-fyra gånger att han hade gjort lite privatförsäljning. Men sen sa Olof en grej som jag reagerade starkt på, han sa att Torsten antagligen var den lataste jäveln i Uppsala, att han inte borde ha blivit född. Hur fan kan man säga så? Det är ju som att önska livet ur någon, jag tycker att det är riktigt dålig stil av en VD att uttrycka sig på det viset.
Vidare berättar Olof att Torsten har sagt att alla på butiken har vetat om det här, alla utom butikschefen. Rolf hade tydligen sagt att ingen annan visste om det och att han var ensam om att göra det. Det satte mig i en jävligt obekväm sits när jag Olof och Bengt frågade mig om jag visste om det. Jag såg Olof i ögonen och lovade att jag aldrig hade hört talas om det här innan jag fick veta det av Torsten och absolut inte vilken omfattning det hade förrän idag. De trodde tack och lov på mig efter att jag hade upprepat mina bedyrningar några gånger. Jag visste verkligen ingenting om det som hade hänt.
Så nu var jag något förbannad på Torsten, som satte mig i klistret, helt i onödan.
Sen var det en massa vanligt tjafs, städa upp i butiken, gör som butikschefen säger…
Bengt förklarade sen att han varken tänkte skriva heltidsavtal med mig eller med den andra deltidaren, inte nu i alla fall.
Ingen större förlust för mig, förutom att jag kanske missade en chans att få gå på julfesten…
När jag sen kommer hem så känner jag mig alldeles vimmelkantig, vad ska man tro egentligen?
Torsten och Rolf är inga tjuvar, det känns helt fel allting, nåväl, jag äter middag och drar sen ut på stan för att glida runt lite. Känner man verkligen sina kamrater så dåligt?
Då ringer Rolf upp mig.
Han undrar hur det gick idag och sådär och jag svarar att det gick bra. Sen undrar han vad de sa och jag berättar som det var att de hade berättat hur han hade förskingrat och dummat sig. Rolf är helt chockad, han påstår att han på sin höjd har privatsålt grejer för runt 500 kr och att han efter lite dividerande kommit överens med Olof om att betala tillbaka 1000 kr. Siffrorna som Olof kommit dragandes med är rent jävla skitsnack.
Efter att ha snackat med Rolf en bra stund ringer jag upp Torsten för att höra hans version. Han är precis lika chockad som Rolf när jag berättar om summorna. Han berättar att det hade hänt vid tre-fyra tillfällen att de hade tagit pengar från försäljningen, en gång för att köpa en boll för att ha rekreation på rasterna, en gång för att köpa lunch och sen någon mer gång. Jag försvarar inte deras beteende, men det har aldrig varit i närheten av det som Olof beskrev som en smärre plundring.
Han hade också märkt att de olika samtalen som Rolf och Torsten haft med cheferna inte hade stämt med varandra. När de snackade med Torsten sa de att Rolf hade sagt att han hade sett att Torsten hade burit ut cyklar ur butiken, stulit dem alltså. Något sånt hade förstås inte Rolf sagt och det har aldrig hänt utan det var bara något som Olof hade hittat på. Torsten blir alltså anklagad för att ha stulit cyklar från butiken och Olof påstår sig ha bevis för det också.
När jag sedan frågade Torsten varför han hade sagt att alla kände till det som pågick blir han också chockad. Det enda han hade sagt som kunde tolkas som något sådant var när han svarade på vilka som snackade med varandra på fritiden, ”Jag, Rolf, Tidy [mitt smeknamn], och [den andra deltidaren]”.
Här går jag alltså och blir förbannad på något som min högsta chef sitter och hittar på? Till råga på allt blir jag förbannad på mina före detta kollegor som jag tidigare trivts mycket bra med.
Då är frågan, vem ska man tro på?
Ren intuitivt tror jag givetvis på mina kollegor. För det första för att jag inte tror att de skulle göra något sådant som att förskingra tiotusentals kronor från företaget. För det andra har Olof tydligt ljugit när det gäller vissa saker. För det tredje finns det ju ingen anledning för Torsten och Rolf att ljuga för mig om en sån här grej.
Det lustiga är att Olof och Bengt frågade vad Torsten hade sagt när han ringde, detta var antagligen för att gardera sig så att det de sa inte skulle vara i alltför stor konflikt med det som Torsten sagt. Istället kunde de då måla upp en djävulsbild av Rolf, Torsten hade ju bara gjort några småförseelser, vilket inte motsade det som Torsten hade sagt, han hade ju inte alls berättat om i vilken utsträckning Rolf hade dummat sig.
Jag har en teori om vad som har hänt:
Torsten och Rolf har sålt grejer till folk utan att lämna ut kvitto och tagit pengarna själva.
Olof kommer på dem och sparkar dem, samtidigt måste de få oss kvarvarande att tycka att T&R är dumma och att Olof är klok och duktig som sparkar dem. Så de hittar på en massa saker, överdriver omfattningen och vips tror vi andra att T&R verkligen förtjänade det de fick. Dessutom säger de saker som får oss att tycka illa om de sparkade, som att Torsten hade sagt att alla visste om det som hänt. Så Torsten ska jag tycka illa om för att han snackar en massa skit som sätter mig i klistret och Bengt ska jag tycka illa om för att han har stulit stora mängder pengar från företaget.
Allt detta skulle givetvis funka, om jag nu inte hade pratat med vederbörande, men hur kan Olof vara så korkad att han inte tror att jag skulle konfrontera dem? I och med att jag gör det faller ju hela deras uppmålade hemska fasad och Olof tappar all trovärdighet.
Jag väljer alltså att tro på T&R.
De två senaste dagarna har jag växlat åsikter alldeles för många gånger:
1. Torsten ringer: jag tycker synd om T&R och illa om huvudkontoret (som jag inte tyckte nåt vidare om från början heller).
2. Jag blir kallad till ”förhör”: Jag tycker nu illa om T&R och lagom bra om HK.
3. Jag pratar med T&R: T&R tillbaka på de godas sida, HK hatar jag mer än någonsin.
Det mest plågsamma är att jag nu måste arbeta kvar för det här skitföretaget tills jag hittar ett nytt jobb, jag menar, det är bättre att gå omkring och vantrivas och få pengar för det än att inte göra någonting och vara pank.
På måndag är det jag som går till AMS.
Jag förstår dig helt. Jag har också slutat på ett jobb på grund av att vantrivas. Det var efter jag kom i munhuggning med en kollega på en personalfest så jag bad han fara åt helvete och sade upp mig dagen efter.
Det är det värsta som finns är att vantrivas på ett jobb.
Sedan så vet jag inte vem du ska lita på riktigt, förmodligen så är det rolf och torsten men jag håller med om att vd:n är ett svin om han önskar att den ena av dom inte skulle blivit född..
Man säger iaf inte så framför en anställd som är bekant med den personen.
Jag tycker att när du säger upp dig så borde du säga till Olof varför.
Som exempel, jag tycker inte att det var bågot större fel att vaskeda dom, men på det sättet och att du önskar livet ur honom mitt framför mig.
Det tycker jag du ska säga så att han får lära sig en läxa att man kan inte behandla människor/anställda hur som helst bara för att man råkar vara VD.
Vilken jävla härva. Det är helt omöjligt som utomstående att komma in och bedömma vem som har rätt/fel och vad som bör göras, men jag förstår din situation. Jag kan ju föreställa mig att två av mina arbetskamrater skulle bli sparkade för samma sak, det skulle vara jävligt svårt att acceptera, speciellt om man arbetat med dom under en längre tid. Det intressanta i ditt fall är ju att deras respektive uppgifter är så väldigt olika, så någon blåljuger dig rätt i ansiktet. Fast, ja, om man får chansa lite så känns det ju som om din chef har dragit en riktig rövarhistoria, för vad har T&R att vinna på att fortsätta ljuga för dig? De har ju redan blivit sparkade...
Ja, om du lyckas hitta ett nytt jobb så tycker jag att du ska gå in till din chef och säga _precis_ vad du tycker den dagen du säger upp dig.
Hoppas att jag var tydlig, mitt huvuv värker och det är tidig morgon...
Men sen sa Olof en grej som jag reagerade starkt på, han sa att Torsten antagligen var den lataste jäveln i Uppsala, att han inte borde ha blivit född. Hur fan kan man säga så?
Enkelt. Olof är förbannad och känner inte att avskedandet var tillräckligt. Han vill försöka trycka ned Torsten lite också och få honom i dålig dager även hos er allierade.
Tack Mr.N för att du tar upp en sådan här sak på ett, som jag uppfattar det, nyanserat sätt.
För din del tror jag att det bästa är att söka ett annat jobb. Du har tidigare haft synpunkter på jobbet och det finns inga skäl till att man skall känna sig trakkaserad eller allmänt dåligt bemött. Stå på dig.
Jag tror faktiskt att detta är en trend bland dessa kedjor som dyker upp med amerikansk! förebild, man tar någon som känner sig (ut)manad och sättare som en melanschef. Det uppstår en sorts hybris i hjärna då.
Nej. Ta och dra till någon som vill och kan uppsskatta din ärlighet och lojalitet.
Du är värd det. Vi andra borde (bojkotta) vara försiktig med att gynna dessa kedjor.
Jag tror inte T&R tjänar något på att ljuga för dig. Olof har förvridit sanningen av personliga skäl; han hade helt enkelt något emot dina kamrater (kanske var det den omtalade latheten) och avskedade därför dem för att slippa en konfrontation och bli av dem, snabbt och smärtfritt.
Varför utgår alla från att T&R inte skulle ljuga? De har ingen vinning på att göra det, påstås det. Men å andra sidan är det mänskligt att man försöker nedtona sina egna fel. Kontentan är att Mr. N helt enkelt inte kan veta om det är T&R som ljuger, eller om Olof ljuger. Eftersom Mr. N förmodligen endast svårligen, om ens alls, kan ta reda på den verkliga sanningen, skulle jag rekommendera honom att fråga sig vad det betyder för honom personligen. Konflikten är egentligen mellan Olof och T&R. Mr. N ingår inte i konflikten. Alltså finns det ingen anledning för honom att ta ställning för någondera parten i just den konflikten. Sedan är det en annan sak att han kanske i alla fall vill sluta sitt jobb där för att han inte gillar chefen. I så fall ska han naturligtvis göra det.
Vem det än är som ljuger så känns det som en rätt otrevlig arbetsplats just nu. Om T&R har rätt och B&O ljuger så kan man alltså inte ens lita på sina högsta chefer. Och även om B&O talar sanning så har dom fortfarande smutskastat dina forna arbetskamrater och det kan knappast vara nödvändigt. Hela situationen känns aningen absurd. Som Lasp säger, hitta ett bättre jobb där någon uppskattar din lojalitet!
UNT-jobbet skulle passa dej som handen i handsken :)
Sen vet du vad du bör göra samma dag du slutar ;)
Håller med UlfT och Gein. Jag tror att de ljuger lite grann allihop av olika anledningar. Frågan är om du vill veta vem som har rätt om vad, det kanske inte är värt det att ta reda på det. Om du nu inte trivs där så kanske det var bra att de inte erbjöd dig heltid ;)
Gein skrev:
Om T&R har rätt och B&O ljuger så kan man alltså inte ens lita på sina högsta chefer.
Bara för att de är chefer innebär det inte att de automatiskt är mer trovärdiga än andra anställda. Visst är jag cynisk men jag har blivit det av erfarenheten att när det handlar om business gör folk lite vad som helst för att skydda sig själva eller framstå i bättre dager. Otrevligt men sant... :(
Om T&R har rätt och B&O ljuger så kan man alltså inte ens lita på sina högsta chefer.
Bara för att de är chefer innebär det inte att de automatiskt är mer trovärdiga än andra anställda. Visst är jag cynisk men jag har blivit det av erfarenheten att när det handlar om business gör folk lite vad som helst för att skydda sig själva eller framstå i bättre dager. Otrevligt men sant... :(
Nej, jag håller med dej. Menar inte att chefer är mer trovärdiga utan snarare att chefen om någon borde tala sanning.
En liten fundering om avskedandet. Får man verkligen avskeda någon på så lösa grunder? Jag menar, om de nu erkänt att de snott 500 totalt och chefen avskedar dem med hänvisning till att de snott 1500 i månaden. Borde de inte kunna snacka med facket (om de nu är med i något fack)?
Inte sagt att de kommer få tillbaka sina om (de lär väl inte vilja ha tillbaka dem heller), men de borde väl kunna få ersättning och sånt?
Nu ska det väl tilläggas att jag inte har någon erfarenhet av sånt här, men jag tycker det låter lite konstigt.
Tack till alla er som faktiskt tagit er tid att läsa igenom mitt gigantiska inlägg, mitt längsta någonsin faktiskt.
Jag snackade med farsan om det här idag och han sa att sanningen oftast ligger någonstans mitt emellan, han är gammal polis och sa att brottsling oftast försöker förringa sina brott samtidigt som det verkar skumt att historierna skiljer så mycket.
Som UlfT skriver, det är inte mitt krig, men jag är naturligtvis ändå nyfiken att få reda på vem som talar sanning.
Hur det det än visar sig vara så har jag arbetat med människor som i alla lägen inte är helt ärliga och vissa blåljuger mig också rakt upp i ansiktet.
Att Olof inte tycker om Torsten beror antagligen på att Torsten dagen för avsked hade skällt ut Bengt riktigt ordentligt, samtidigt som Olof just kom in i rummet. Jag har ingen aning om vad han sa, jag vet bara att han alltid har tyckt illa om Bengt. Bengt sa till mig igår att han inte brydde sig om vad någon tyckte om honom, tydligen brydde sig Olof mer...
Ditt läge är något kluvet. Som någon skrev så är det svårt att sätta sig in i din situation - du har din egen intuition om vad som har hänt och ungefär hur allt ligger till - vi läser enbart det du skrivit (och har svårt att bedöma).
Känner du Torsten och Rolf privat också?
Om man enbart känner två medarbetare arbetsvägen och har jobbat med dem i två år, så kan de ju faktiskt fortfarande kunna vara "busar" sett ut privatlivssammanhang. Nu låter det ju inte så, men man ska inte underskatta möjligheten. T.ex. kan folk man umgåtts med i skolan vara helt andra på fritiden.
Jag skulle dock lita mer på Torsten och Rolf än på chefen.
Det låter väldigt osannolikt att dina kollegors och din chefs berättelser(r) är så olika vad gäller prissumma på stulet materiel/pengar. Dock är en stöld alltid en stöld och mycket väl skäl till uppsägning.
Din chef verkar för övrigt inte direkt vara den man kan lita på. I alla fall jag skulle vilja ha en chef som är trovärdig och absolut inte ljuger. Vore jag du skulle jag genast leta efter ett annat jobb samtidigt som du behåller detta tills vidare. Sen kommer dagen du hittat ett mycket vettigare alternativ (borde finnas många vettigare alternativ om du frågar mig) och då är det till att säga upp sig.
