Jag vill med detta inlägg skänka trådskaparen några lugnande ord, först av allt vill jag gratulera dig till att du fick denna eminenta spelare till ett såpass bra pris!
Först lite historia; Sony, som förutom att tillverka trevliga produkter även är ett skivbolag, tycker inte alls om att man piratkopierar musik. Därför började de iom införandet av sin Net-MD-serie (kanske tom tidigare, när mdlp-spelarna kom) med sin egna ljudkompirmeringsteknik och egna DRM-skyddade filformat, atrac3 (nu uppgraderat till atrac3+).
När "mp3-spelarrevolutionen satte igång för några år sedan körde Sony vidare på sitt MiniDisc-koncept men släppte samtidigt ett antal attrac3-spelare, dessa sålde väl sådär.
Snart skulle dock Sony, som plockat gigantiska marknadsandelar på den bärbara ljudmarknaden under 80- och 90-talet, lida stora bekymmer iom iPodens framträdande och segertåg (har nått sin absoluta pik under 2004). Jag tror det var 2001 som den första "poden" lanserades och det har tagit Sony 3 år att förstå det geniala med den, eller iaf en bit av det, möjligheten att bära med sig hela sin musiksamling var som helst.
Sony släppte därför en serie hårddisk-baserade spelare i somras (därbland NW-HD1), men till alla Sony-fans stora besvikelse levererades dessa dock med näst intill oanvändbar programvara och utan stöd för mp3-uppspelning.
Protesterna var stora och en stor del av försälningen uteblev, dock så en dag i början av hösten 2004 vände de stora japanerna helt om och berättade att - Nu jävlar ska vi också börja stödja mp3-uppspelning i våra framtida spelare. Det pratades även om att existerande flashbaserade spelare skulle kunna uppgraderas. Dock så var de VÄLDIGT kryptiska om huruvida de hårddiskbaserade spelarna skulle elller inte skulle kunna uppgraderas.
Någon månad gick och helt utan förvarning ploppade den "nya" Sony-hd-spelaren NW-HD2 ut på marknaden. Alla jublade först och tänkte att nu, nu är iPoden snart ett minne från det förgågna. Men så fel vi hade, HD2 var nämligen inget annat än HD1an utan docka och istället försedd med en löstagbar tumörliknande svart plastklump sam ett antal nya färger och blå bakgrundsbelysning på displayen istället för den gröna som förekommit på HD1. Klumpen skulle användas för att föra över musiken till datorn och ladda spelaren (dock nu även möjligt att ladda via usb2).
Några månader till gick och man började nog undra vad de tänkte på där borta i japa, då den 30 november de, hör och häpna, lanserar ytterligare en spelare i serien. Nu dock försedd med nytt chassi. NW-HD3 hade sett sitt ljus och det bästa med denna spelare var att den hade inbyggt stöd för uppspelning av mp3-filer!
Sony lovade även att ägare av de tidigare modellerna skulle, för en mindre summa, få chansen att uppgradera sina dem till samma möjligheter som HD3!
Förvirringen var dock stor och ingen visste riktigt hur detta skulle gå till utanför japan, men så en dag dök denna länk upp på ett forum,
http://www.sonydigital-link.com/DNA/Hotnews/NWHD1_Upgrd.asp?l=en
Det kommer alltså kosta 180 svenska kronor att få sin NW-HD1 uppgraderad, då följer det även med en kopia av den senaste versionen av SonicStage, nämligen 2.3.
Jag kan även nämna att alla dessa tre spelare har en förnämlig batteritid, de är specade till 30 timmars speltid och sanningen ligger tydligen inte långt ifrån detta. Jag tror att alla recensenter har hyllat batteritiden och någon kom fram till att den iaf pallade minst 27 timmar.
Om man med detta i åtanke jämför den med iPodens storlek och batteriprestanda så ger den verkligen konceptet "iPod-dödare" ett ansikte.
Dock så finns det självklart ett antal problem att fixa innan perfektion uppnås, ett av dessa är programvaran som följer med; SonicStage är ett program som kräver väldigt mycket tålamod och pillande för att kunna betraktas som användardugligt.
Men när väl allt "förspel" är klart och du börjar lira med spelaren så känns det nästan värt det, för om du tidigare släpat på en sunkig iPod (iPoden skall dock hyllas, 2003 års modell var fantastisk men det har lixom inte hänt så mkt sen dess, "iPod photo" är i mitt tycke mest ett skämt) så är skillnaden väldigt uppenbar.
Så, grattis!