Den dagen ett våldtäktsoffer skall känna skuld för det som hänt vill jag gärna vara den första som tar ett, av staten sponsrat, nackskott.. Helt absurd tankegång!
Har man alltid sig själv att skylla?
91 svar · 2 552 visningar · startad av obelix · sida 2 av 5
Frågan, av obelix
Med tanke på denna tråden, så har jag suttit och funderat om det verkligen är så... Ok, ibland så är det solklart ens eget fel om saker och ting går åt pipsvängen. Men när är det inte ens eget fel? Kan man skylla på selektivt minne, eller att man inte har haft ork nog att reda ut en situation, man kan ha haft en depression el
Läs frågan i sin helhet →.
Det låter som att man kan ge Gislaved en smäll på käften utan straff, det är ju hans eget fel.
Bire skrev:
Den dagen ett våldtäktsoffer skall känna skuld för det som hänt vill jag gärna vara den första som tar ett, av staten sponsrat, nackskott.. Helt absurd tankegång!
Japp. Helt klart.
Sätter de ungarna på dagis får de skylla sig själv.
trexter skrev:
Du måste inse att du inte har någon makt över meteoren som träffar med dödlig kraft när du går ut för att hämta posten din.
Nej, det har jag givetvis inte. Men det var ju jag själv som valde att gå ut för att hämta posten.
Nicrosoft skrev:
Det låter som att man kan ge Gislaved en smäll på käften utan straff, det är ju hans eget fel.
Skönt att du försöker förstå vad jag menar.
Tydligen har jag genom att påpeka saker för dig retat dig tillräckligt för att du skall försöka ge mig en käftsmäll. Är det någon annans fel än mitt?
Ok,problemet verkar ligga en hel del i definitioner. Jag anser att man inte är ansvarig när man råkar ut för någonting som man inte med alla ens mänskliga medel kunde förutspå.
Så verkar inte du se det.
Jag förstår hur du tänker men delar definitivt inte din åsikt. Är det inte smartare att välja den åsikten som på bästa sätt gynnar samhället?
:)
Trexter skrev:
Jag anser att man inte är ansvarig när man råkar ut för någonting som man inte med alla ens mänskliga medel kunde förutspå.
Anser du att du är oansvarig för hur du reagerar och vad du gör med ditt liv före, under och efter denna händelse?
trexter skrev:
Är det inte smartare att välja den åsikten som på bästa sätt gynnar samhället?
Om alla hade insett att de själva är ansvariga för att ta tag i sina liv hade förmodligen samhället sett bra mycket trevligare ut än det gör idag. Men det är ju bara min ringa åsikt.
trexter skrev:
Jag förstår hur du tänker men delar definitivt inte din åsikt.
Det är helt okej för mig.
Jag försöker respektera folk som har en annan åsikt och syn på livet, det är tråkigt när folk ser en som en idiot bara för att man inte tänker likadant som alla andra. Tack för att du håller en trevlig ton i diskussionen.
Gislaved.net skrev:
Trexter skrev:
Jag anser att man inte är ansvarig när man råkar ut för någonting som man inte med alla ens mänskliga medel kunde förutspå.
Anser du att du är oansvarig för hur du reagerar och vad du gör med ditt liv före, under och efter denna händelse?
Jag anser att jag är ansvarig för det som jag har någon "makt" över.
Gislaved.net skrev:
trexter skrev:
Är det inte smartare att välja den åsikten som på bästa sätt gynnar samhället?
Om alla hade insett att de själva är ansvariga för att ta tag i sina liv hade förmodligen samhället sett bra mycket trevligare ut än det gör idag. Men det är ju bara min ringa åsikt.
Jag tror själv att tyranni och diktatur hade varit ganska inom räckhåll om man skulle börja skuldsätta offer.
Gislaved.net skrev:
trexter skrev:
Jag förstår hur du tänker men delar definitivt inte din åsikt.
Det är helt okej för mig.
Jag försöker respektera folk som har en annan åsikt och syn på livet, det är tråkigt när folk ser en som en idiot bara för att man inte tänker likadant som alla andra. Tack för att du håller en trevlig ton i diskussionen.
Jepp, trevlig diskussion! Något uteöver det vanliga för en gång skull. ;) :)
trexter skrev:
Jepp, trevlig diskussion! Något uteöver det vanliga för en gång skull. ;) :)
Bire skrev:
Den dagen ett våldtäktsoffer skall känna skuld för det som hänt vill jag gärna vara den första som tar ett, av staten sponsrat, nackskott.. Helt absurd tankegång!
Kul att ha känt dig Bire. Får jag din stereo? ;) :e §e
gislaved.net, jag förstår vad du menar och jag håller med dig helt och fullt. Följande mening tycker jag är den i vilken du lyckas uttrycka det mest kärnfullt:
gislaved.net skrev:
Du gjorde medvetet eller omedvetet en riskbedömning och handlade därefter.
Om nu övriga debattanter lägger lite mer energi på att försöka förstå tankesättet istället för att lägga energi på hur man mest sarkastiskt/ironiskt kan rata det så kanske vi når någon vart. Annars tror jag att vi kommer att fortsätta stå på varsin sida om ruinens brant och kasta sandkakor på varandra. :)
Ví har alltid ett val. Jag kan välja att stänga in mig på heltid. På så sätt är jag rätt så säker. Men inte helt.
Jag gör en riskbedömning och konstaterar att det ytterst sällan händer en olycka när man är ute och väljer att vistas i det övriga samhället.
Jag kan välja att betala skatt eller att skita i det. Om jag inte betalar skatt så kommer ett antal väntade och oönskade effekter alltså väljer jag att betala skatt.
Till syvende och sist kommer man att konstatera att en övervägande majoritet av de saker man gör i sitt liv grundas på val. Det enda undantaget jag har lyckats förmå mig att nästa acceptera är att andas - det är en reflex som är synnerligen svår att träna bort. Och kanske inte heller så önskvärd att träna bort? ;) :OO
Jag håller med Gislaved, jag med... att "skylla sig själv" är lite fel ord, men det finns i princip alltid något man kunnat göra för att undvika eller förebygga en händelse. Detta har däremot inget att göra med var skuldbördan ligger; även om man rör sig i ett farligt område stupfull sent på natten är det fortfarande olagligt att våldta.
Men om man hamnar i en "kemisk" obalans och tex drabbas av en djup depression som man inte klarar av att ta sig ur på egen hand.
Om man nu under den tiden blir av med jobb, hem och hamnar utanför det sociala skyddsnätet.
Då har man ju hamnat i en situation som man inte kan rå på, eller ta sig ur på egen hand, det är inte ens säkert att man kan "känna till" att man har problem och behöver hjälp...
Jag är också av den övertygelsen att man alltid har ett val, men det finns undantag...
obelix skrev:
Men om man hamnar i en "kemisk" obalans och tex drabbas av en djup depression
Då har du gjort val som leder dig in i denna obalans. Om du är någorlunda alert kan du förmodligen också ta dig ur den innan det är för sent. I annat fall finns ofta professionell hjälp att tillgå, om du väljer att ta emot den. Om du inte förstår att du själv har problem kommer säkert någon annan att göra det och då är det upp till dig om du väljer att lyssna på denna person.
Valmöjligheterna är helt enkelt oändliga.
Självklart kan man alltid hitta hypotetiska exempel - åt båda håll. Min erfarenhet är dock att ju mer man gräver i det hyptotetiska exemplet dess närmre når man pudelns kärna - det fanns ett val som sedan ledde till än det ena än det andra.
Grundtesen att vi själv påverkar det som händer oss tror jag dock är viktig att förstå och acceptera. Gör man inte det så tror jag lätt att man blir ett offer för ödet istället. Och visst är det lätt att skylla ifrån sig.
Hur många gånger har ni inte hört människor som beskyller än det ena än det andra för saker de har varit med om? T.ex. den där jävla bilisten körde ju mot rött. Hela sanningen är kanske att om personen som blev påkörd hade hållit hastigheten och följt våra lagar - anpassa alltid hastigheten så att du hinner stanna om något inträffar - så hade kanske aldrig något hänt. Hur ofta hör man någon säga det? "Fan, om jag hade hållit en lägre hastighet och sett till att jag satt i bilen i god tid innan mötet så jag slapp att stressa. Då hade jag nog aldrig blivit påkörd."
För de av er som inte har sett på händelser såsom jag beskriver ovanstående kan det vara något helt nytt, men fundera en stund. Hur många gånger i ditt liv har inte du skyllt på andra istället för att, om handen är på hjärtat, erkänna att du själv är delaktig till händelsen?
Som jag inledde inlägget. Det finns naturligtvis alltid hypotetiska problemframställningar som är svåra att angripa fullt ut på ett webbaserat forum såsom webForum. Så, jag avser inte att föra en diskussion mot någon som prompt vill hitta på ett undantagsfall, då det skulle ta upp för mycket av min tid. Målsättningen för min del är nog bara att sprida den fundering som jag nu har framställt - vi har ett eget ansvar för det som sker i våra liv. :)
/red: Konstaterar att gislaved.net och jag är rörande överens - för en gångs skull... ;) :e
Gislaved.net skrev:
obelix skrev:
Men om man hamnar i en "kemisk" obalans och tex drabbas av en djup depression
Då har du gjort val som leder dig in i denna obalans. Om du är någorlunda alert kan du förmodligen också ta dig ur den innan det är för sent. I annat fall finns ofta professionell hjälp att tillgå, om du väljer att ta emot den. Om du inte förstår att du själv har problem kommer säkert någon annan att göra det och då är det upp till dig om du väljer att lyssna på denna person.
Valmöjligheterna är helt enkelt oändliga.
Nae...
Jag tvivlar på att man alltid har gjort ett val som tex leder till en depression...
Ta tex om en nära anhörig dör och du hamnar i en chock som leder till en djup depression, då har du knappast valt att den nära anhöriga ska dö...
Ett annat ex är om någon får en psykisk sjukdom, tex Schizofreni, då är man inte heller direkt ansvarig för det som händer i ens liv, då kan det vara tex vanföreställningar som ställer till det för en...
Sen orkar en människa bara slåss en viss tid, alla har en brytpunkt som passeras förr eller senare, ingen orkar att kämpa med ett glatt humör hela livet.
Ta tex barn till alkoholister, en del blir maskrosbarn, andra orkar inte med uppväxten och blir missbrukare/kriminella.
Då är det inte dom som har gjort det valet, det har tagits åt dom av andra vuxna..
Jag kan ju tillägga att jag har lyssnat på en föredragshållare som tog upp ett verklighetsbaserat exempel om ett föräldralöst soptippsbarn i Brasilien som ett extremt exempel. Även det barnets historia kunde härledas till att man har ett val. Jag kommer tyvärr inte ihåg när "brytgränsen" går ålders-/mognadsmässigt och jag kommer inte heller ihåg hela historien, men den slutade med att barnet växte upp och blev "mentalt" framgångsrik.
OT:
Varför finns det ingen barnbalk i Sverige? Vi har en föräldrabalk som skyddar föräldrarnas rättigheter, men barnens?
Hela problemet med gummifabrikens tes, som jag ser det, är att den är livsfarlig att använda i samhället. Lika-bra-att-hoppa-framför-tåget-redan-nu-innan-jag-råkar-ut-för-något-känsla.
Men själv poängen i sig är inte direkt fel om man väljer att tänka ur en viss synvinkel.
:)
Däckfabriken är nedlagd. ;)
Tesen är inte livsfarlig. Däremot kan den vara skrämmande för många, eftersom de undermedvetet förstår att den kan förändra deras liv. Nya saker är ofta skrämmande.
trexter skrev:
Lika-bra-att-hoppa-framför-tåget-redan-nu-innan-jag-råkar-ut-för-något-känsla.
Nejdå. Genom medvetna val kan du ju påverka ditt liv till det bättre, istället för att gå omkring och hoppas på att någon annan skall göra det åt dig. Vi kanske skulle slippa folk som anklagade varandra för saker, och ständigt skyllde ifrån sig. Men visst, för alla som tycker att det är jobbigt att få ansvar eller inflytande över sitt liv så kan det leda till problem som behöver övervinnas. Då är det kanske enklare att lura sig själv att lita på ödet eller att någon annan skall ta över ansvaret för ditt liv.
Jag tror att många kommer att ta illa vid sig när de läser några av mina och Rikards ovanstående inlägg, alternativt tycka att det är meningslöst dravel, men det är absolut inte meningen att peka ut någon som en dålig människa. Det handlar istället om att hjälpa folk att inse att de själva kan styra sina liv. Vill du inte tro på det - fine.
Sedan är det ju, som Rikard skrev, ganska intressant att fundera över när man blir ansvarig för sina handlingar. Innan man föds? När man föds? När man fyller 18? När man blir medlem på wF? Eller när man har fattat poängen med den här diskussionen?
/ red: Stavfel
Gislaved.net skrev:
Vi kanske skulle slippa folk som anklagade varandra för saker, och ständigt skyllde ifrån sig.
Titta bara på det här forumet. Vi ser med jämna mellanrum folk som skyller på andra. Ingen nämnd, ingen glömd. Och! Något jag tänkte att jag skulle lägga till tidigare men jag glömde det.
Även jag tror att jag är "offer" ibland.
På senare år har jag dock allt oftare kommit på mig själv när jag tror att jag är offer, och korrigerat mig. Det gör åtminstone mitt liv betydligt intressantare att leva.
Det finns mycket som jag har förändrat till det positiva genom att inse (eller åtminstone leva i illusionen ;)) att jag kan påverka mitt liv själv - med egen kraft.
Sedan är det ju, som Rikard skrev, ganska intressant att fundera över när man blir ansvarig för sina handlingar. Innan man föds? När man föds? När man fyller 18? När man blir medlem på wF? Eller när man har fattat poängen med den här diskussionen?
Den som kommer på det är skicklig...
Själv så fick jag ta hand om mig själv från det jag blev 13, då morsan flytade hemmifrån till sin gubbe §e :stud
Allvarligt så är det nog en av de mest flytande gränser jag vet, det finns tonåringar som är mer mogna och tar mer ansvar än gammla gubbar och kärringar som har nåt pensionsåldern §e
Som en bekant till mig, när han var 12 år, ledsnade han på sina föräldrars usla sinne för ekonomi.
Han gav dom som förslag att han kunde väl få prova att sköta den ett tag, det kunde ju inte bli värre...
När jag lärde känna honom var han god för ett par hundra miljoner :birp