Om herrn skulle vilja börja med att skriva sitt ;)
Mitt är för närvarande: saatanan vittu eller när jag verkligen fryser på jobbet och när dem sänker temperaturen ännu mer så brukar jag dra till med Voi vittu! Detta är en självklarhet när man som finne jobbar 6 timmar om dagen i -27 C.
fan, fan också.
Blir jag irriterad på nåt rätt fort o vill säga det tyst men ändå så det hörs blir det fan, men jag säger det fort så det låter som fann
I trafiken idiot
Det beror lite på sammanhang, jag svär rent generellt alldeles för(jävla) ofta och behöver inte ens vara arg. Så att säga. "jävla*" i någon sammansatt form/följd är nog mest frekvent. Det är inte heller helt ovanligt att det faktiskt blir långa ramsor om det vill sig riktigt illa.
Ett ocencurerat exempel på Drydensk frustration skulle kunna låta så här: "Men... *suck* ...det var väl då självaste jävla fan också att den här jävla kukskiten inte vill fungera! Hora också!"
. :r
Tidigare idag kände jag mig lite frustrerad och lyckades med konsttycket att författa följande meddelande över messenger. Givetvis med en gnutta ironi eftersom polaren som fick det känner mig och mina emellanåt groteska ordval rätt väl. ;)
Jag skrev:
äh, jag drar. drar och slänger på en hundring bensin sen drar jag till hunnejävlaberg och ser om vattenfallshelvetet har fått lite mer vattendroppsjävlar så det kan likna ett jävla vattenfall nån jävla gång.
Fan och jävlar är väl vanligast, oftast som en "mening" som t.ex "jävla -nånting-" eller så. Svär som Dryden väldigt mycket vanligtvis när jag pratar utan att jag egentligen tänker på det.