5 svar · 454 visningar · startad av Dryden
En enkel fråga: vad kommer det sig att det vid ett lågt bländarvärde blir kort skärpedjup och tvärtom?
Menar du litet nummer? Typ 2.8 istället för 4.3 eller nåt sånt?
Stor bländare (dvs stort hål) litet nummer - kort skärpedjup.
Liten bländare (dvs litet hål) stort nummer - långt skärpedjup.
En enkel fråga med ett inte så enkelt svar. :)
Precis som CyberPet skrev, lågt tal=stor bländaröppning, och vice versa.
För att förklara orsakerna till skärpedjupets skillnader, kan du tänka dig den mest primitiva kameran som har funnits; hålkameran. Den hade inte ens ett objektiv, utan den hade bara ett litet hål där ljusstrålarna strilade in genom. Genom att alla ljusstrålar endast kunde stråla i en rak linje från motivet, genom hålet, till filmen, kunde de avbilda motivet på filmen så att man såg det som det såg ut i verkligheten (med reservation för diffraktionsfenomen).
Problemet med den lösningen är de absurt långa slutartiderna. Därför ville man ha ett större hål, dvs en större bländaröppning.
Problemet med ett större hål blev att strålarna från en given del av motivet spred sig över en stor yta på filmen. Man fick alltså ingen skärpa alls. Man var alltså tvungen att på något vis samla ihop strålarna som gick genom det stora hålet. Lösningen var linsen. Den fokuserar strålarna över en stor yta så att de samlar sig i en liten punkt, linsens brännpunkt, eller vi kan kalla det linsens fokus. Men det gäller bara strålar som kommer från ett givet avstånd från linsen. Andra strålar från andra avstånd kommer också fokuseras på andra avstånd än där filmplanet ligger. Det är därför man måste fokusera objektivet. Och det är därför objektivet bara avbildar det fokuserade som skarpt.
Vad man gör när man minskar bländaröppningen, är alltså att man närmar sig hålkamerans egenskaper. Det medför att man får en gradvis övergång till ett allt större skärpedjup.
Jag bör tillägga att det finns ytterliggare faktorer som bidrar till den ökade skärpan. Däribland linsfelen. Ingen lins är perfekt. Om strålarna går genom en mindre del av linsen, då påverkar inte linsfelen skärpan lika mycket. Där har du en till anledning till varför bilden blir skarpare. Men det har inte så mycket med skärpedjupet att göra.
PS. Bländartalen kommer från sambandet f/d, där f är brännvidden, och d är öppningens diameter. Samma bländartal innebär alltså olika stora bländaröppningar för olika brännvidder. Anledningen till att man har valt att utgå från det sambandet för bländartalen, är att exponeringen blir exakt densamma (samma tal, samma slutartid) vid olika brännvidder trots att öppningarna egentligen är olika stora.
Ypperlig förklaring UlfT :)
Den första kameran, den där lådan med ett hål i kallades också för Camera Obscure om jag inte mins fel.
Fick lära mig ett tips av en kille som studerade solförmörkelser att faktiskt göra en sån låda för att inte direkt titta mot solen. Det funkar utmärkt, han fotade dessutom solförmörkelsen med sin digitalkamera (hur det nu gick till fick jag inte riktigt klart för mig, men han fotade avbilden som det lilla hålet gjorde). Så den gamla tekniken fungerar även idag.
CyberPet skrev:
Den första kameran, den där lådan med ett hål i kallades också för Camera Obscure om jag inte mins fel.
Nästan rätt. Camera Obscura. :)
Och visst. För solförmörkelser är det en ypperlig metod, då det snarare är en fördel med en absurt liten ljusmängd. :)
Lysande svar, UlfT. CyberPet var inte dålig heller men värdena kände jag till sedan tidigare. Det var mer sambandet jag var ute efter. :)
Nu ska jag bara läsa detta några gånger så att det går in i skallen. :)
