En del dagar är bara för jobbiga!

Jag fick åka tåg till Spy Bar!

Jag och Pierre var tvungna att åka en skabbig tunnelbana för att komma till våra vänner på Spy Bar. Blä, det var det värsta jag varit med om.

Så här låg det till.

Pierres Mercedes 600 var inne på bilservice för att TV-skärmens skärpa inte var inställd, och Karl-Fredriks Porsche hade helt enkelt helt fel färg för att komma till Spy Bar med. Liksom, hallå! Röd Porsche till min mörkgröna Armani-skjorta, mina svarta Hugo Boss-jeans och mina gråa Lacoste-skor direkt från Frankrike. Man kan väl inte se ut hursomhelst!?

Nåväl, vi kom fram till Spy Bar efter den skabbiga resan. Jag och Pierre vad chockade! Bredvid oss satt någon ordinär tvåbarnsmamma med H&M-kläder. Vi flinade lite åt henne, och tänkte "Det är vi hårt arbetande kapitalister som får betala för att du ska köpa dina smutsiga kläder". Framför oss satt någon wannabe-affärsman med en billig Dressman-kostym. Än en gång tittade jag och Pierre på varandra för att sedan brista ut i gapskratt.

Väl framme vid Spy Bar träffade vi Jean och Sebastián, två sköna glidare från Strandvägen. Efter Jean presenterat oss för Olof (som för övrigt har en pappa som är chef på SEB-banken) gick vi in. Självklart hade vi VIP-kort.

Efter lite skitsnack om SEB-bankens snåla och fattiga kunder beställde vi in en Moet. Detta var det näst jobbigaste jag någonsin gjort. Det var den äckligaste blaska mina sofistikerade och välutvecklade smaklökar hade smakat. Jag kastade det på kyparen och drog upp en bunt med tusenlappar.

Jag beställde in en flaska med franskt vin, årgång -46.

Kvällen var slut. Och nu inträffar den tredje mest besvärliga händelse i mitt liv. Dörrvakten var sjuk! Efter att ha ringt hans arbetsförmedlare och beordrat honom att ge den usla dörrvakten sparken fick jag - med mina fina nya vita Armani-handskar - öppna dörren själv. Även hissdörren fick jag öppna.

När jag kom in frågade mamma Jeanetté vad som stod på. Jag brast ut i gråt och skrek "jag orkar inte detta mer, mamma. när ska vi sluta leva så här enkelt!?"

Mamma lugnade mig och lagade lite god nattmat. Sniglar och vin. Mums!

När jag kommer in i mitt sovrum upptäcker jag till min stora förskräckelse att våran tvättbetjänt inte kommit idag. Jag var tvungen att kombinera min sängskjorta av mjukaste siden från Prada med mina sängbyxor av färgen gulbrunt. Den var av det billiga märket Ralph Lauren. Vad absurt!

Jag fick tillslut ro nog att somna. Och nästa dag slog jag alla mina klasskompisar med häpnad när jag berättade denna hemska historia. Madame Claudine, min ekonomiska rådgivare och hängivna lärare tröstade mig med att mina aktier gått upp. Simone, min bästa vän höll om mig, och jag grät i hennes famn, lutandes mot hennes Max Mara-blus.

Gud. Det var verkligen en hård dag. :(