Världens bästa gitarrist?

[stoffe-2k]

oright, efter en konsert igår väljer att revidera mina åsikter, Tommy Emmanuel är världens bästa!

[AndreasC]

oright, efter en konsert igår väljer att revidera mina åsikter, Tommy Emmanuel är världens bästa!

Ja han var fan häftig måste jag säga Har aldrig sett eller hört honom förut, men nu kan man ju ana hur mycket man inte hört. Men mycket av detta kan John också spela, fast inte med samma stil förståss. Tommy var fan riktigt fräck måste jag säga, humor har han också

[Fredde Mannen]

Satriani
Santana
Ritchie Blackmore

Word!

[:stefan:]

oright, efter en konsert igår väljer att revidera mina åsikter, Tommy Emmanuel är världens bästa!

Har aldrig hört honom, men en polare var helt lyrisk efter en konsert i Stockholm förra året. Det blev ju inte sämre av att han lyckades komma med på en workshop med Tommy innan konserten.

[Ode]

oright, efter en konsert igår väljer att revidera mina åsikter, Tommy Emmanuel är världens bästa!

Grym gubbe!

[AndreasC]

Kolla bara på den här också: http://www.youtube.com/watch?v=OYhdkOne8KI

John bara måste vara en av de absolut bästa, det måste han vara.

[stoffe-2k]

ich, el-gurra jhu

[Danne V]

Eftersom det handlar om rockgitarrister, så är väl detta off-topic. Men om det finns folk som gillar gitarrmusik generellt sett, oavsett genre, så borde ni lägga namnet Luis Salinas på minnet.

Jag själv började spela gura som 7-åring, och har alltid fascinerats av gitarrister (kanske för att jag själv aldrig blev särskilt duktig alls). Som vuxen lyssnade jag på allt från Jojje Wadenius, Wakelius, Schaffer, DiMeola, Santana, Ritenour, Cooder, Benson, Montgomery till Segovia, Söllscher och andra.

I början av 90-talet bodde jag i Sthlm, var medlem i Fasching och såg i programmet att en argentisk gitarrist skulle komma och lira med en svensk kompgrupp. Eftersom jag förutom min gitarrintresse hade blivit fängslad av latin- och sydamerikansk jazz, så knallade jag självklart dit.

Vi var nog inte mer än 50-60 personer i publiken, men vi fick uppleva en musiker som spelade arschlet av alla gitarrister jag hört tidigare - rakt av. Denne jätte (påminde mej om Obelix), med kropp som en säl, slutna ögon och ett stort, brett leende på läpparna lirade först ett set på en Gibson (elektrisk) som mer eller mindre låg på hans mage, utan plektrum utan med naglarna på alla fem fingrarna, slog samtidigt takten med handen på strängarna, flacioletter när det behövdes och jävlar i helvete vad det svängde.

Efter en kort paus som han avbröt alldeles för tidigt eftersom han ville upp och lira och inte sitta och fika, så tog han en akustisk (som han också "la" på magen) och drog en räcka ballader från hemlandet, och sjöng därtill med en otroligt vacker tenorstämma som inte alls passade hans enorma lekamen egentligen, men ändå passade perfekt på nåt sätt.

Sedan dess har jag letat inspelningar av karln. Det kom ut en i samband med att han var här i Sverige, med den svenska kompgruppen. Sen har det kommit ut några till under årens lopp. Men ingen av dom når upp till ens hälften av vad han presterade under den där konserten på Fasching. Tydligen låter han sig övertalas av producenterna till att spela nån slags smöriga, tillrättalagda ballader med hjärt & smärta, tyvärr. Det är kanske därför han inte orkar/vill spela in mer än vad han gjort. Jag vet inte...

Men om ni någon gång i livet har chansen att höra karln live - gärna på ett mindre ställe med liten scen där han har närkontakt med publiken och fjärran från mammutproduktioner á la Hollywood - så ta den.

[AndreasC]

John är iallafall en av de 10 bästa rock-gitarristerna, får fan stånd 90% av tiden jag hör honom spela. Den karln har inget mer att ge när han är färdig, det ser han till varje gång.